Resan var fantastisk. Jag har lärt mig så mycket och haft så oerhört roligt. En digrare uppdatering följer inom kort.

Inledde denna dag med att gråta. Min bästa roomie Sami for till sjöss på jobb för en vecka, vilket innebär att vi nu i princip inte kommer att bo ihop längre. Jag hade inte riktigt reflekterat över det tidigare och nu kom det över mig som en olycklig, gråtframkallande våg. Det har varit ett så fint år och jag vill inte alls att Statsklyan ska upplösas.

Tbilisis främsta bergsklättare.

Dagens två viktigaste:

1. Monica Ålgars', som vanligt fenomenala, Idag-kolumn i HBL

2. Nina Åkestams blogginlägg om ungdomstidningen FRIDA

För några veckor sedan rapporterade Aftonbladet om H&M som använder en virtuell, alltså en oäkta, kropp på vilken de placerar olika kvinnohuvuden för att visa upp sina kläder på webben. "Det handlar inte om ideal eller att visa upp en perfekt kropp, vi gör det här för att kunna visa upp plaggen. Det görs för alla plagg, inte bara underkläder, det gäller både dam- och herrplagg."

Hur i helvete kan man påstå att det inte handlar om ideal? Eller att man bara ger läsarna vad de vill ha? Att modejättar och medieproducenter försöker avsäga sitt ansvar till skapandet av skeva skönhetsideal med sådana argument förefaller helt huvudlöst. Jag blir så förbannad, för som min kompis som postade om Aftonbladet-artikeln på Facebook sade: problemet är inte att folk inte skulle vara medvetna om att mycket idag är photoshoppat, utan snarare att "ibland kan ens egen verklighetsuppfattning och fantasi börja flyta ihop när photoshop är det ENDA man ser".

Istället för att vara med och förändra världen och faktiskt visa att det finns olika kroppar, att vi alla är olika och fina ändå, så skapar man kroppar på datorn eller gottar sig i och skrattar åt folks "celluliter och hängbröst".

Ska vi verkligen låta allting hänga på håret? Eller på den där ena celluliten, på brösten som följer jordens dragningskraft? Är H&M:s bikinin förbjudna för dem som inte har en mage lika platt som Pampas?

Herregud, så jag väntar på den dagen då det är det individuella idealet som får råda.

Men framför allt, som Monica skriver:

"Tänk om vi blev bemötta enligt hur snälla eller kvicktänkta vi är, oavsett om vi är glåmiga eller solariebruna, oavsett om våra celluliter syns lite eller jättemycket? Tänk om, du där på spårvagnen, det intressanta inte är om jag är fulare eller sötare än du trodde, utan vad jag skriver?

På senare tid har jag tänkt mycket på perspektiv. På att det avgörande med mina lår inte är deras omfång, utan att de är starka och tar mig dit jag vill. På att mina vänners humor är roligare än deras midjemått."

Goda tider vi lever i nu, denna måndag. Det är en fröjd att blicka ut och att vara ute (solskenet är inte förrädiskt, utan det är faktiskt VARMT påriktigt). Det är en fröjd att vara på Facebook; statusuppdateringarna om inlämnade/godkända slutarbeten och diverse avhandlingar avlöser varandra. Folk är sjukt duktiga och man blir så glad. Det är en fröjd att tänka på resten av veckan: studieflowet kommer att vara bra, de bästa träningspassen är inprickade, idag kom studiestödet och på söndag åker vi till Tbilisi i Georgien. Vi gör också en pitstop nattetid i Istanbul under vår mellanlandning där, vilket innebär att jag kommer att besöka Turkiet för första gången.

Kronan på verket? Jag lyckades relativt bra med eyelinern idag. Prestationsfyllt så det förslår.

Jag tycker Tibbe ser rätt så fint ut. Men vad som är det bästa hopplocket på google images och vad som är verklighet klarnar om en vecka.

Min telefon är på service på grund av allmän trötthet och nästan två år långt slitage. Har nu en gammal förskräcklig Nokia i min ägo. Förfärades lite över skärmens storlek (förstoringsglas, anyone?), att skriva med knappar (vart försvinner musklerna i tumspetsen? Mina är åtminstone putsväck) och det faktum att telefoner actually hade en c-knapp förr. Retro.

Nåväl, efter några dagar utan smartphone kan jag tycka att det de facto är riktigt skönt att inte vara uppkopplad hela tiden. Ju mer bortkopplad jag är från internet, desto mer kopplad är jag till Det Riktiga Livet. Visserligen saknar jag whatsappen och att kunna fota, men bortsett från det märker jag att en paus från det virtuella livet gör att jag ser och upplever vad som händer i den faktiska verkligheten på ett helt annat sätt, en fiilis som går väldigt bra ihop med vårens ankomst och en ljusblå himmel prydd av en värmande sol.

Boendet i London är fixat, skönt. Lägenheten ligger nära Canary Wharf och är relativt billig. Mindre än två månader kvar nu! Har svårt att ge mig till tåls.

Konstaterat i Karis:

• Jordgubbsglass smakar egentligen ganska äckligt. Frysta kanelbullar däremot - it works! In i mikron i trettio sekunder och sötsuget botas.
• Att vikariera i grundskolan är alltid ett nice extraknäck. Idag har jag behandlat koordinatsystemet, myggans fullständiga metamorfos och tj-ljudet.
• Jag insåg idag att jag nu kan säga: Nästa vecka reser jag till Tbilisi i Georgien. Ska bli oerhört spännande.
• Mina föräldrar firar idag 35 år som gifta. Imorgon fyller pappa 60 år, vilket förstås ska firas med hela familjen. Nedan kan skådas ett alldeles ljuvligt retrobröllopsfoto på mina kära pareeents (uttalas på franska). Grattulerar!

Jag är så taggad. Den sista låten i träningsprogrammet är näst i tur och jag vet att jag får ge allt jag har kvar att ge, en känsla som inte övervinns av något annat. Programmet har varit svettframkallande, medryckande, ja, en oerhörd fiilishöjare helt enkelt! Nu är det dags att få upp pulsen till maximala höjder och bara köra tills jag ser prickar.

Vad händer? Jo, ur högtalarna börjar GANGNAM STYLE ljuda. Plötsligt är jag en pöl på golvet. Inte på grund av mängden svettdroppar som rinner våldsamt ur min panna, utan på grund av antiklimaxen, den enorma besvikelsen över att den sista konditionspushen ska utföras till tonerna av detta förhatliga musikstycke ("musikstycke").

Varje gång detta händer föreställer jag mig hur ett svart hål öppnar sig framför mina ögon. Under hålet är en skylt med texten "Alternativ exit". Jag väljer det svarta hålet och sugs ut i den oändliga rymden, varje gång.

Samma skulle jag göra om jag hörde Crazy Frog, ja, ALLT som ingår i kategorin "Musik man inte kan förlåta att skapats".